Det var en gång...
I början av 1900-talet fanns ett antal mindre musikkårer som Lyran, Apollo, Skegrie Musikkår, Östra Torps Blåsorkester och Verdandis Friska Viljor i Trelleborg och trakterna där omkring.
Just i Lyran och Friska Viljor fanns en basunist och stor musikälskare, Peter Nilsson, tillika stor socialdemokratisk hövding i Trelleborg. Han försökte i mitten på 30-talet starta en gossorkester, men svårigheterna var för stora, de ekonomiska resurserna otillräckliga och intresset för övrigt inte tillräckligt stort för att ett bestående resultat av hans ansträngningar skulle uppstå.
Idéen levde dock kvar och återupptogs efter någon tid vid ett möte hos Arbetarnas Bildningsförbunds lokalavdelning i Trelleborg, kortare uttryckt ABF. Det var den dåvarande förståndaren för Arbetsförmedlingen, P.O.Friberg, som den 21 september 1936, framkastade förslaget att på nytt försöka starta en gossorkester. Kostnaderna uppskattades till ett belopp av 2.100:- och han ansåg att möjligheterna för ett kommunalt bidrag var gynnsamma.
Styrelsen underströk enhälligt betydelsen av en sådan orkester, men bordlade frågan för vidare utredning. Den utredningen tycks inte ha utfallit särskilt positivt, eftersom styrelsen vid nästa årsmöte konstaterade att de ekonomiska förutsättning-arna inte fanns och avskrev ärendet.
På hösten 1937 ljusnade dock läget då Andelsföreningen Folkets Hus och Park lämnat ett anslag på 500:- som grundplåt för bildandet av en orkester. Vid styrelse-mötet i maj påföljande år, alltså 1938, beslutade man att skänka ytterligare 500:- samt att upptaga ett lån á 500:- ur sin stipendiefond. Årsmötet godkände förslaget och i protokollet sägs det ” det är nu skäl att med det snaraste påbörja förberedelserna för bildandet av en orkester” samt att ”det ekonomiska problemet är mindre än ledarproblemet”.
I september kunde ordföranden i ABF, Eric Lingemo, meddela att instrument inköpts, varav 9 begagnade jämte en ny virveltrumma. Verdandi hade dessutom beslutat att till ABF ställa de instrument till förfogande som fanns från deras tidigare goss-orkester. Peter Nilsson var alltjämt den drivande kraften och till sin hjälp hade han fått en till Trelleborg nyligen inflyttad verkmästare vid glasbruket, Erik Conradsson.
Inbjudan hade också gått ut till gossar i 9-10 årsåldern och inträdesproven kunde börja i Skyttsgårdens östra rundsal. Efter några dagar fick 44 st förhoppningsfulla gossar det glada beskedet per post att man var välkommen till ABF:s goss-orkester.
Skolstyrelsen ställde en sal på Kyrkskolan till förfogande för repetitioner och Erik Conradsson och Peter Nilsson hjälptes åt att instruera de unga musikerna att försöka få ton i sina instrument.
Tydligen var de båda ledarna framgångsrika för den 20 april 1939 kunde orkestern göra sitt första offentliga framträdande vid ABF´s studiecirklars avslutningssamkväm genom att bjuda på ett underhållningsprogram. Klädseln hade då också ordnats och bestod av gröna långbyxor, beige skjorta med passande slips samt grön mössa med kokard.
När sedan de käcka gossarna ställde upp till marschmusik 1:a maj, Svenska Flaggans Dag och andra evenemang blev de omedelbart tagna till trelleborgarnas hjärtan och döptes i folkmun till Pitters pågar.
Intresset som varit så brinnande de första åren, började så småningom svalna och 1942 diskuterades till och med en omorganisation. Samtidigt dök dock frågan om att starta ytterligare en gossorkester upp och efter några tynande år kunde den startas, alltjämt under ledning av Peter Nilsson och Eric Conradsson.
Organisationen klarnar
När kåren bildades 1938 hade Algot Schyllert tvingats att lämna över ordförande-skapet i ABF till Eric Lingemo, eftersom Schyllert fick ta över ledningen för Folkets Park. 1943 var dock Algot Schyllert tillbaka i ABF och därmed också ansvarig för musikverksamheten.
1948 blev sedan musikkåren en egen sektion inom ABF och Algot Schyllert, Eric Lingemo och Eric Conradsson fick i uppdrag att upprätta stadgar för denna.
1955 tyckte medlemmarna och ABF att det var dags att en fastare organisation bildades och man fick en egen styrelse, som kunde besluta i alla frågor. Till ordförande valdes Algot Schyllert, vice ordförande Leif Jönsson och kassör Per-Erik Jönsson.
1968 beslöt kårmedlemmarna att det var dags att stå på egna ben. Åsikten var att det var musiken som var det viktiga, och inga bindningar, politiska som ekonomiska, skulle finnas. Man lämnade därför ABF, inte helt friktionsfritt, för att bilda Trelleborgs Musikkår.
Till ordförande i den självständiga verksamheten valdes Algot Schyllert, vilket inte var helt okontroversiellt, eftersom han fortfarande hade starka band till ABF. Att Algot valde att stanna kvar visade hur varmt fäst han var vid kåren och hur starkt han kände för verksamheten. Posten som ordförande behöll Algot Schyllert fram till 1972, då han efterträddes av Leif Jönsson, som innehade posten till 1981.
Till ny ordförande valdes då Bertil Ahlberg, som i sin tur stannade på posten till 2005,
alltså nästan 25 år. Bertil har för många blivit kårens ansikte utåt, då han också var kårens konferencier i mer än 35 år.
Claes Kroon, som efterträdde Bertil på ordförandeposten, valdes under jubileums-året 2013 till ordförande för ytterligare 2 år.
Återväxten säkras
1956 och 1958 bildades det två nya ungdomsorkestrar, och som ni anar av namnet var nu även flickor välkomna att deltaga. Kåren som bildades 1956 slogs 1966 ihop med det som då kallades Elitorkestern, och 1968 inlemmades också den senare ungdomsorkestern till det som då blivit Trelleborgs Musikkår.
Stabil musikalisk ledning
Efter hand fick Peter Nilsson så många kommunala uppdrag att hans tid inte räckte till även för orkesterarbetet och det gällde därför att hitta en ledare. Vid regementet I7 i Ystad fanns vid den tiden en militärmusikkår och musikfanjunkare Thure Nilsson ombads 1947 att leda kåren, men efter en tid insåg också han att tiden inte räckte till. På hans förslag tillfrågades därför musikfurir Kjell Nilsson och i början av 1948 övertog han dirigentskapet. 1949 engagerades dessutom Kjell Nilssons kollega, musikfurir Edvin Prahl, som assistent och lärare för trä- och slagverksgrupperna.
Kjell Nilsson, var en sträng ledare som med militärisk diciplin ledde kåren fram till 1964, d.v.s. i 16 år. Musikkårens repertoar var också präglad av Kjells ordinare arbete inom regementsmusiken och bestod till stor del av operetter, tyska blåsorkesterarrangemang och marscher.
1964 slutade Kjell Nilsson som dirigent och hans medhjälpare, Edvin Prahl, var den givne efterträdaren. Kjell hade i alla år pendlat mellan Ystad och Trelleborg, men Edvin Prahl flyttade efter ett tag till staden i samband med att han anställdes som musiklärare på Kommunala musikskolan.
Med Edvin ändrades kårens musikaliska inriktning till en lite mjukare och lättare repertoar. Tyvärr gick Edvin bort i alldeles för tidigt, 1987, men hans nästan 40-åriga insats, varav 23 som dirigent, betydde oerhört mycket för den omvandling till en s.k. fullbesatt symfonisk blåskår som TMK genomgick.
Efter Edvin Prahls bortgång tillträdde Ingmar Lundgren som dirigent, även han med ett förflutet som regementsmusiker. Ingmar ledde kåren i två år, fram till 1989.
Efter en period med stora problem att hitta en ny musikalisk ledare, kom det ett förslag om att testa en ung man vid namn Jörgen Flink, 25-årig klarinettist, relativt nyutexaminerad från Musikhögskolan i Malmö. Detta visade sig vara ett riktigt lyckokast. Jörgen fortsatte Edvin Prahls arbete med att omforma TMK till en symfonisk blåskår och under åren 1997 till 2005 räknades orkestern helt bestämt till en av landets tre främsta i sin kategori.
1997 erhöll Jörgen Flink Trelleborgs Allehandas kulturpris och 2002 erhöll Musikkåren Trelleborgs Kommuns Kulturpris.
På grund av stor arbetsbelastning, som chef för kultur- och fritidsförvaltningen i Trelleborgs kommun, men även som mycket engagerad i musiklivet i Sverige, tog Jörgen Flink beslutet att avgå som dirigent för Musikkåren efter jubileumskonserten i april 2013.
Många resor stärker sammanhållningen
En faktor som ofta framhålles som en av anledningarna till Musikkårens framgångar är den starka sammanhållningen mellan medlemmarna. Många av musikerna har börjat spela i tidig skolålder och därefter fortsatt långt över pensionsåldern.
De många resor som gjorts har också gjort att ung som gammal svetsats ihop i ett starkt kamratskap. Det spelar ingen roll om man är 16 eller 65 år. Alla umgås som kollegor för att tillsammans presentera Musikkåren på bästa vis.
Den 9 juni 1953 öppnade sommartrafiken till Travemunde med SJ:s tågfärja Drottning Victoria. Musikkåren följde med, dels för att underhålla under överfarten, men också för att medverka vid invigningsfestligheterna i Travemunde.
När Drottning Victoria 1958 så småningom gick sin sista färd från Travemünde tog Musikkåren också del i festligheterna, om man nu kan kalla det så.
När färjan på kvällen lade ut från Skandinavienkajen, mitt inne i Travemünde, stod Musikkåren uppställd på övre däck, omgiven av fackelbärare och spelade Svenska Arméens Tapto.
1956 ordnade Trelleborgs Allehanda den första resan efter kriget till Sassnitz, i dåvarande DDR, där passagerarna fick lov att gå iland. 1.000-tals jublande människor, många med tårarna rinnande, kantade den leriga grusvägen, när Musikkåren marscherade upp från hamnen till Café Stubnitz.
Scharbeutz, en liten badort strax väster om Travemunde, är ett resmål som betytt väldigt mycket för Musikkåren. 1964 reste man för första gången dit, tillsammans med Trelleborgs Sportskytteklubb, som året innan haft besök av den tyska skytteföreningen. Detta blev början till ett utbyte över Östersjön som varade över 50 år, men på grund av den tyska skytteföreningens drastiskt minskade medlemsantal och sviktande ekonomi upphörde detta utbyte runt 2005.
1978 gick jubileumsresan, tillsammans med fruar, fästmör och fästmän, iväg till Wien och under de följande åren besökte Musikkåren många andra av Europas stora städer. Berlin 1988, Paris 1991, Prag 1993, Amsterdam 1996 och London 2011, är några av resmålen där Musikkåren mötts av en entusiastisk publik.
En resa som är lite extra minnesvärd är turen till Cochem, vid Mosel. Där gavs bl.a. en konsert i en vingård, med Musikkåren uppe på sluttningen bland vinstockarna och publiken sittande nedanför.
Genom stadens läge har Musikkåren haft förmånen att kunna ha ett mycket stort musikaliskt utbyte med många städer i norra Tyskland, även dåvarande DDR.
Bl.a. var Musikkåren gäst varje år, under en period på ca. 20 år, vid den stora Ostsee-woche i Rostock. Så här i backspegeln kan man kanske konstatera att det var lite svenskt blåögt att låta sig utnyttjas för politiska syften av den östyska apparaten, men å andra sidan var det svårt att tacka nej till en konsertresa med allt betalt.
Under många år på 50- och 60-talet fanns också ett nära samarbete med Lübecks Polizei-orkester.
Under ett antal år, med början 1999, har TMK representerat Sverige vid den internationella musikfestivalen i Schlema, i sydöstra Tyskland. Detta är ett jätte-
arrangemang med 20-talet deltagande orkestrar från hela Europa och med tusentals åhörare under tre dagar.
Traditioner
Under åren har Musikkåren antingen själv, eller i samarbete med andra föreningar, startat många traditioner. 1941 var starten på julinblåsningen från Rådhustrappan. Gaget var 5:- per man. Traditionen upphörde för några år sedan, men trappan och Musikkåren finns ju som bekant kvar.
1953 inleddes en annan tradition, som vidmakthölls under 50 år, nämligen marsch i gökottan den 1:e maj. Det var Eric Conradsson som bjöd hem orkestern i sin trädgård. Där bjöds det sedan på en sup och en bit sill. Sedan marscherade man genom staden, upp till lasarettet, för att hissa svenska flaggan.
En tradition som vidmakthålls än idag är de populära sommarkonsertena i Stads-parken. Från början ägde de rum på lördagsförmiddagar, men för att få åhörarna
att stanna under hela programmet, flyttades konserterna till måndag kväll.
Sedan 1981 ger nu Musikkåren konsert varannan måndag under sommar-månaderna, oftast tillsammans med lokala gästartister.
För att ytterligare behålla publikens uppmärksamhet presenteras ett Musik-kryss med diverse frågor som har anknytning till musiken som framförs. Sommarkonserterna har blivit lite av Musikkårens signum i Trelleborg och besöks varje gång av 500-800 personer, lite beroende på väder och gästartister.
Samarbete med kända artister
I samband med 50-årsjubileet 1988 introducerades en annan mångårig tradtion, Vårkonserten i Söderslättshallen. Som gäster hade Sonja Stjernqvist och Östen Warnerbring bjudits in. Sonja sjöng i första avdelningen tillsammans med Musikkåren och Östen i andra delen tillsammans med Storbandet. Detta hade bildats 1971 av medlemmar i Musikkåren.
Under de följande åren har många av Sveriges mest kända och uppskattade artister sedan framträtt under Vårkonserterna. Man kan ju bara nämna några namn som Helen Sjöholm, Lasse Berghagen, Sanna Nielsen, Roger Pontare, Marianne Mörck, Cyndee Peters, Thore Skogman, Charlotte Perelli, Peter Johansson och Gunilla Backmann för att man ska förstå att Musikkåren har ett mycket gott rykte som samarbetspartner.
En triumf för Musikkåren var när man 2011 lyckades knyta till sig Malena Ernman, en av Sveriges mest firade internationella operasångerskor, som gäst.
Jubileumsåret 2013
75-årsjubileet firades med vederbörlig pompa och ståt. Det inleddes med den sedvanliga vårkonserten i Söderslättshallen. Inbjudna gäster var Danne Stråhed, Linus Fagerström och Lisa Romée. Ett kärt återseende var konsertens konferencier och primadonna, Marianne Mörck.
Konserten var också Jörgen Flinks avskedskonsert och han hyllades välförtjänt av publik och orkestermedlemmar.
Stadsparkskonserterna var välbesökta, gynnade av fint väder, stor publik och trevliga gästartister. Tillförordnad dirigent var Johan Rufelt, som fick chansen att visa vad han kunde inför valet av ny, fast dirigent. Efter att ha testat ytterligare kandidater, erbjöds Johan senare under hösten jobbet, vilket han också tackade ja till.
Storbandet presenterade sin nya musikaliska ledare, Martin Lavröd, under sin konsert med Sören Reiff, välkänd dansk gitarrist och kompositör.
I september gjordes en resa till Stade i norra Tyskland, med konserter även i kring-liggande städer. Med på resan följde även respektive partners. En solig och väl-lyckad resa.
Håkan Brinck var i oktober gäst vid en konsert i Malmrossalen, en föreställning med tryck och sväng som gjorde både publik och orkester helt omtumlade.
Malmrossalen var också platsen för den avslutande julkonserten, med Lisa Romée som gäst. Ett generöst urval av de mer eller mindre klassiska julmelodierna, med Lisas sympatiska framträdande som mandel i gröten, var ett perfekt slut på ett fint jubileumsår
Framtiden
När Musikkåren bildades 1938 fanns det inte så många fritids-sysselsättningar för ungdomar att välja mellan. Det var idrott, speciellt fotboll och simning, eller musik som gällde. Det gjorde också att det var kö till intagningarna till musikkårerna och att ett antal orkestrar kunde hållas igång samtidigt. Härigenom säkrades återväxten genom att grupper av ungdomar kontinuerligt kunde flyttas upp i en äldre musikkår.
Det fanns också ett stort antal regementsmusikkårer, där man kunde hitta väl-utbildade lärare.
Detta har ändrats drastiskt under de senaste 15-20 åren och trots de kommunala musikskolornas fantastiska utveckling, är det idag svårt att rekrytera nya musiker.
För de yngre är det gitarr, trummor och piano/synt som gäller vid första valet av instrument. Blåsinstrument är relativt ovanligt.
Utbudet av andra fritids-sysselsättningar är ju också ett helt annat än för bara 25 år sedan. Mängder av nya sporter, dataspel, studier på annan ort och ett mycket rörligare boende är bara några av faktorerna som spelar in när det gäller att hitta unga musiker som är roade av blåsmusik.
För Trelleborgs Musikkårs del har det trots allt hittills lyckats ganska väl med ny-rekrytering, mycket på grund av ett allt tätare samarbete med kommunala musikskolor, inte bara i Trelleborg utan även i de kringliggande kommunerna.
Styrelse och medlemmar i Trelleborgs Musikkår ser därför framtiden an med god förhoppning om att kunna finnas till i åtskilliga år framöver. Detta till glädje inte bara för dom som vill musicera själv, utan även för kommunens invånare och alla tillresta som kanske får njuta av en musikupplevelse under en ljum sommarkväll.